Äldreboende en ekonomisk katastrof för många när kommun och Landsting spar pengar.

Att få plats på ett äldreboende i hemkommunen är inte alltid så lätt. Platserna räcker inte till för alla som skulle behöva hjälp och tillsyn på äldre dagar. Tidigare fanns det vad som kallades pensionärshem men de är nu historia i  nya välfärdslandet Sverige.

De som bor i ett äldreboende räknas som hyresgäster i "eget" boende. De måste betala hyra för sin bostad och plastförpackad mat som producerats i ett anonymt storkök ofta långt från boendet. Hyran för 25 - 30 kvadratmeter uppgår ofta till 5.500 - 6.500 kronor i månaden. Matkostnaden kan variera från kommun till kommun men ligger ofta på 2.500 - 3.500 kronor per månad. Alla andra utgifter som kläder, hygienartiklar, tidningar, möbler, försäkringar, TV, dator (ett måste om man ska kunna kommunicera med omvärlden idag) samt övriga små glädjeämnen som eget kaffe med dopp, mobiltelefon för kontakt med anhöriga och mycket annat som idag anses vara mini standard.

Detta är en ekvation som inte går ihop för de flesta som jobbat hela sitt liv och genom skatteavdrag och avtal på arbetsmarknaden betalat för en skälig pension (uppskjuten löneutbetalning). Pensionerna har halkat efter mer och mer och blivit allt mindre värd  då pensionerna inte följt den allmänna prisutvecklingen, löneutvecklingen och inflationen i samhället. Genom att "bromsen" i pensionssystemet slagit till så har även nivån för utbetalning av kommande sänkts då de beräknas från en lägre nivå. Samtidigt har företagsägare och aktieägare kunnat kvittera ut höga bonusar och/eller rekordhöga aktieutdelningar. Ilskan växer hos landets pensionärer och långtidssjuka.

Ska idag besöka en vän som drabbats av sjukdom och inte längre klarar av dagliga sysslor själv. Hans "lägenhet" är på ca 25 kvadratmeter och kostar 5.500 kronor i månaden. Maten i plastförpackning och uppvärmd i mikro kostar 2.800 kronor i månaden. TV och mobiltelefon kostar ca 350 kronor i månaden. Han får ut en pension på ca 10.000 kronor efter skatt. Självklart går det inte ihop. Tidigare var han placerad på ett vårdhem där han betalade 80 kronor per dag för "mat och husrum" vilket även inkluderade de mediciner han behövde. Men kommunen/landstinget där han varit mantalskriven i 45 år spar massor av pengar när han nu själv står för merparten av sina vårdkostnader.

Är detta vad som väntar oss när vi inte längre kan arbeta? Vart tog den tryggade ålderdomen vägen?