Tidigare beslut i riksdagen och överenskommelser mellan löntagare, fack, arbetsgivare och staten "glöms" nu bort. Kostnader överförs på skattebetalarna och pengar som medborgarna betalt in för vissa tjänster genom överenskommelser och avtal försvinner i statsbudgeten!
Just nu diskuteras att arbetsgivarna ska slippa betala ut den andra sjuklöneveckan av två. De flesta tycks ha "glömt" bort att arbetsgivarna fick en stor öronmärkt sänkning av dåvarande arbetsgivaravgift med hela 7 procentenheter, vilket motsvarade då ungefär 16 procent av den dåvarande arbetsgivaravgiften. Detta var då en mycket fördelaktig överenskommelse (för arbetsgivarna) därför att den dåvarande sjukfrånvaron var i snitt bara 4,5 procent.
Arbetsgivarna ojar sig nu högljutt över att de ska behöva betala de 14 första sjukdagarna samt rehabilitering i vissa fall trots att de redan fått överbetalt för de verkliga kostnaderna utan att behöva redovisa de faktiska utläggen.
Om arbetsgivarna nu befrias från att behöva stå för den andra sjuklöneveckan så överförs kostnaderna till Försäkringskassan vilket betyder att det blir skattebetalarna som får stå för notan trots att arbetsgivarna redan fått betalt genom denna öronmärkta skatterabatt. Arbetsgivarna skrattar åt våra dåliga förhandlare för folket, hela vägen till banken och på aktieägarnas årsmöte.
Samma typ av minnesförlust tycks gälla förhandlingarna om avvecklingskostnader för kärnkraftverken. När det beslöts i november 1980, och genom folkomröstning, att alla kärnkraftverken skulle vara stängda till 31 december 2010 så påfördes svenska folket en avvecklingsavgift som då var ca 2 procent på lönen.
Pengarna gick till kärnkraftverken men någon avveckling har inte skett. De gick in i bolagens budget!
Vi måste "dra åt svångremmen" sa arbetsgivarna när ekonomin var svajig i slutet på 1990-talet. Det gällde naturligtvis bara löntagare. Våra genom avtal förhandlade 27 semesterdagar reducerades till 25. Vi skulle kompenseras när konjunkturen blev bättre sas det. Vi har sedan dess haft två konjunkturuppgångar och år 2012 kunde vi notera de största vinstuttagen historiskt men det blev aldrig att vi fick tillbaka våra två förlorade och framförhandlade semesterdagar.
Däremot gjordes en brandskattning av tjänstepensionen med över 60 miljarder (60.000.000.000 kronor) av vad man kallade övervinster av redan inbetalade pensionsplaceringar till ITP-pensionen. Vinsten skänktes tillbaka till arbetsgivarn. Dåvarande chefen för SAF, Svenska Arbetsgivare Föreningen, Ulf Laurin sa i en TV intervju ".....så stora belopp kan inte arbetarna hantera..." det skulle bli kaos på marknaden.
Pengarna i d.s.k. Meidner-fonderna som löntagarna samlat ihop och förvaltades av våra fackföreningar för att kunna balansera förhållandet mellan fack och arbetsgivarna överfördes till statsbudgeten. Pengarna kom senare att vara med att betala statens utgifter för forskning och muséer.
Framtida förhandlingar med arbetsgivarparter måste innehålla straff klausuler, höga bötesbelopp mm som säkrar de överenskommelser vi träffat.
Q. Jag kommer senare att skriva om hur våra pensioner försvunnit in i statsbudgeten och sedan reducerats från ca 80 procent av slutlönen till nu ca 38-40 procent. Bromskloss för pensionärer men fritt fram för bolag att dela ut jättevinster. Alltså bromskloss för pensionärer när företagen inte kan generera "tillräckligt" stor vinst till aktieägarna men ingen kompensation till pensionärerna när det går bra. PENSION ÄR EN INTJÄNAD OCH INDIVIDUELL LÖN SOM UTBETALAS SENARE!
